Om Swedenborg

Emanuel Swedenborg föddes i Stockholm den 29 januari 1688. Swedenborgs mor, Sara Behm, var dotter till bergmästare och assessorn Albrekt Behm. Swedenborgs far, Jesper Swedberg, var regementspräst och sedan kaplan för den svenska kungafamiljen. Swedberg var också professor i teologi vid Uppsala Universitet, och blev därefter utnämnd till biskop för Skara stift.

Som elvaåring började Emanuel studera vid Uppsala universitet. Där studerade han medicin, astronomi, matematik, naturvetenskap, latin och grekiska. Han blev tidigt påverkad av tankar han funnit hos Rene Descartes (1596-1650), Nicolas Malebranche (1638-1715), Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716) och Christian Wolff (1679-1754).

Som ung man blev han känd för sitt mekaniska sinne och sina uppfinningar (Swedenborg har blivit liknad vid Leonardo da Vinci). Han presenterade bland annat ritningar på en ubåt, flygande maskin, ångmaskin, kulspruta, ett universalmusikinstrument samt slusskonstruktioner.

Under sina resor lärde sig Swedenborg urmakeri, bokbinderi och hur man slipar linser. År 1716 blev han utnämnd till assessor vid Bergskollegiet, en ställning som han behöll i över 30 år. I samband med detta arbete fick han en rad administrativa uppdrag. Swedenborg skrev senare en hel avhandling om järn och andra metaller, som blev mycket läst och uppskattad långt nere i Europa. 1719 blev familjen adlad och tog namnet ”Swedenborg”, tidigare Swedberg. Emanuel tog nu plats i riksdagen och lämnade där flera bidrag i finansiella, ekonomiska, utrikespolitska frågor nästan ända till sin död.

VETENSKAPSMAN OCH FILOSOF

Swedenborgs vetenskapliga arbete var imponerande. Han lanserade tidigt tankar om materians natur, universum, och förutsåg kosmologin som senare blev formulerad av Immanuel Kant (1724-1804) och Pierre Simon de Laplace (1749-1827), som handlar om att solens massa är ursprunget till planeterna i solsystemet.

Swedenborg publicerade en naturvetenskaplig bok, ”The Principia” eller ”The First Principles of Natural Things”, år 1734. Efter det vände han sin uppmärksamhet mot människokroppen. Han studerade anatomi och fysiologi i ett försök att finna själens placering i kroppen.

Femtio år innan Joseph Priestley (1732-1804) upptäckte syret, var Swedenborg nära att beskriva hur lungorna rensar blodet. Hans teorier och utforskning omkring hjärnan och nervsystemet låg långt före sin tid. Swedenborg gav en fullgod beskrivning av hjärnbarkens vitala betydelse för människans centrala psykiska funktioner. Senare forskare berömmer Swedenborg för att han förstod betydelsen av vissa körtlar, speciellt hypofysen (som bland annat sänder ut växthormoner i blodet). Han teorier om vänstra och högra hjärnhalvornas funktioner var också banbrytande.

Under denna period publicerade Swedenborg bl.a. verken ”The Economy of the Animal Kingdom” (1740-41) och “The Animal Kingdom” (1744-45). “The Cerebrum” (1738-40) och “The Brain” (1742-44) blev publicerat postumt liksom “The Generative Organs” (1743) – ett utdrag ur ”The Animal Kingdom” som omfattar människans reproduktionsorgan. Denna blev inte översatt till engelska förrän på mitten av 1800-talet.

VISIONÄREN

Vid mitten av 1740-talet tog Swedenborgs liv en helt ny vändning. Från att ha koncentrerat sig på det yttre (naturvetenskap och biologi m.m.), påbörjade han nu en inre resa. Det började med en övergångsfas där han upplevde starka, klara drömmar, några med stark erotisk underton. Dessa drömmar skrev han ned på svenska (för övrigt skrev han alla sina böcker på latin) i sin helt privata dagbok, ”Drömboken”. Denna dagbok var inte avsedd att publiceras. Likväl blev den det i mitten av 1800-talet, och den väckte stor uppståndelse på grund av sitt direkta språk och sitt självutlämnande innehåll. Den amerikanska psykologen Wilson van Dusen, som ingående har studerat Swedenborg, har sagt att det som här sker med Swedenborg är en integrering av hans tänkande och känsloliv.

Denna fas i Swedenborgs liv kulminerade i en vision av Kristus, på ett värdshus i London 1745. Han blev övertygad om att Gud vill använda honom som ett instrument för att tolka de bibliska texterna. För Swedenborg blev denna händelse en avgörande vändpunkt, och han ägnade resten av sitt liv åt att fullfölja denna kallelse.

ARCANA CŒLESTIA – HIMMELSKA HEMLIGHETER

Swedenborg påbörjade nu en mycket omfattande bibeltolkning, först en detaljerad kommentar till Första och Andra Mosebok, där han vers för vers redogör för textens inre, andliga betydelse. Verket heter Arcana Cœlestia (Himmelska hemligheter) och gavs ut på latin i åtta band mellan 1749 och 1756 (den del engelska översättningar är på 12 band och svenska på 17 band). Han fortsatte sedan med att på motsvarande sätt kommentera Bibelns sista skrift, Johannes uppenbarelser i Uppenbarelseboken.

I en tid då man tolkade skapelseberättelsen i Bibeln bokstavligt (att Gud skapade vår fysiska värld på sex dagar och skapade Adam och Eva som de första människorna), lanserade Swedenborg istället en motsvarighetslära, en lära om korrespondenser mellan den naturliga och andliga världen. Denna lära visar att dessa gamla bibliska berättelser skall tolkas symboliskt, inte bokstavligt. Exempelvis beskriver skapelseberättelsen människosjälens utveckling, från mörker och tomhet i begynnelsen (som kännetecknas av okunskap i andliga ting) till skapelsen av människan till Guds avbild. Detta är en process som Swedenborg kallar att bli pånyttfödd. Att bli född på nytt, frälst, är inte en omvändelse som sker inom ett ögonblick, som många evangeliska kristna hävdar, utan är en livslång process förklarar Swedenborg.

I sina teologiska böcker, skrivna över en period av mer än tjugo år och som kulminerade med en komplett teologi för Den Nya Kyrkan, boken ”Den Sanna Kristna Religionen” (1770), tog Swedenborg på sig rollen som ”profet” för en ny, upplyst kristendomsförståelse. Gud manifesterade sig på jorden genom att ikläda sig mänsklig gestalt, övervann ondskan som hotade att omintetgöra Guds plan för mänskligheten och uppstod när uppdraget var fullgjort som Jesus Kristus, Den Gudomliggjorda Människan.

Gud, som i Sig Själv är Kärlek, dömer ingen till helvetet. Himmelen och helvetet är ett självvalda tillstånd, både i detta livet och i nästa. Tron på en enda Gud och ett liv i kärlek till våra medmänniskor är vägen till frälsning, inte ofördragsamma trosbekännelser. Swedenborg var i praktiken en av de första verkligt ekumeniska kristna, och det vid en tid då själva begreppet ännu inte fanns. Han såg bortom den traditionella kristna kyrkan, och pekade på att Guds nåd är universell. Han menade att religionens hjärta spränger alla gränser som blivit uppsatta av trosbekännelser, kulturer och tidsåldrar.

HIMMEL OCH HELVETE

Insprängt i de förklarande bibliska texterna i ”Arcana Cælestia” kan man läsa målande och detaljrika berättelser om Swedenborgs erfarenheter från den andliga världen. I sin mest kända bok, ”Om himlen och helvetet” (1758), samlade han dess erfarenheter och ger en beskrivning av den kommande världen som liknar vår egen i mångt och mycket. Den andliga världen är basen för den naturliga världen. Utan en andlig värld finns det ingen grund för vår världs existens. Det är en värld dit alla människor kommer direkt efter att de avlidit här på jorden. Han beskriver den andliga världen som olika stadier av medvetenhet, som tillstånd där tid och rum som vi känner det inte existerar. Swedenborg beskriver andliga varelser som både äter, sover, talar med varandra, läser böcker, arbetar och älskar, precis som människor gör här på jorden, men då i en andlig kropp, inte en jordisk kropp.

EN MAN AV TVÅ VÄRLDAR

Swedenborg gifte sig aldrig, men han reserverar en speciell plats för äktenskaplig kärlek mellan man och kvinna, som han beskriver som livets dyrbaraste skatt. I den anmärkningsvärda boken ”Äktenskapliga Kärleken” (1768) (tyvärr har vi bara en något gammal översättning till svenska) beskriver han de andliga principerna bakom den äktenskapliga föreningen. Det mänskliga äktenskapet när det är som bäst är en perfekt spegelbild av det gudomliga. Detta är det första teologiska verk som Swedenborg ger ut under sitt eget namn (tidigare religiösa arbeten blev publicerade anonymt, trots att Swedenborg snabbt blev erkänd som författare) och han beskriver boken som ett ”moraliskt verk”. Boken är speciell i sin direkta ton omkring lösaktig sexualitet, samtidigt som den också innehåller stor lyrik kring sin beskrivning av den rena äktenskapliga kärleken. Mycket av poesin från den romantiska och viktorianska perioden hämtade sin inspiration från detta verk. Exempel på detta är kortromanen ”Det går an” (1839) av Carl Jonas Love Almqvist.

”LIFE AS USUAL”

Under hela hans ”andliga period”, som varade från mitten av 1740-talet fram till hans död 1772, fortsatte Swedenborg med sitt ”normala” liv. Han fortsatte som aktiv medlem i den svenska Riksdagen, och han gjorde skriftliga inlagor, bland annat om problemen i samband med valutas inflation, då han var över 80 gammal! Han reste till London och Amsterdam många gånger för att kunna publicera sina böcker. Även om de var skrivna på latin kunde de inte ges ut i hans hemland, på grund av de stränga religionslagarna som rådde i Sverige på den tiden.

1771 åkte Swedenborg till London och hyrde in sig hos en perukmakare i Clerkenwell. Han dog den 29 mars 1772, efter att han förutsagt sin dödsdag och betalt hyra till precis den dagen. Han blev begravd i den svenska kyrkan i Wapping. Då denna kyrka skulle rivas tidigt 1900-talet, blev kvarlevorna högtidligen fraktade till Sverige med ett örlogsfartyg. Kvarlevorna transporterades mycket högtidligt till Uppsala. Swedenborgs kvarlevor vilar idag i en sarkofag i Uppsala domkyrka.